Stockholms tingsrätt väljer att som så många gånger förr att fria de båda männen trots att det i domen fastslås att det är “bevisat att målsäganden tvingats till samlag och handling jämförlig med samlag”. Detta på grund av att domstolen inte anser det bevisat att männen förstått att hon inte ville ha fortsatt sexuellt umgänge trots att hon säger det rakt ut, skriker högt att de ska sluta, gråter och försöker komma loss genom att slåss, rivas och sparkas. Vad som domstolen anser ska behövas för att förövarna ska uppfatta motstånd framgår ej av domen.
Domen beslutades enhälligt av chefsrådmannen Lars Sjöström samt nämndemännen Lazarus Kulaba-Malingha, Birgitta Enhörning och Cecilia Beckroth. Frågan är hur en sådan uppenbar våldtäkt kan leda till en friande dom. Fenomenet våldtäkt och hur det behandlas inom rättsväsendet kan inte ses som ett isolerat fenomen utan måste ses som en del av det patriarkala förtrycket där mannen är överordnad och kvinnan underordnad. Från barnsben uppfostras vi in i könsroller som delar upp manligt och kvinnligt efter ett biologiskt tänkande som förstärker den rådande maktordningen i samhället. Då det handlar om just sociala, inlärda roller och inte finns någon biologisk förklaring så går dessa mönster att bryta. Därför blir vår kamp mot det sexistiska samhället även en kamp mot våldtäkter då våldtäkterna är den ultimata konsekvensen av kvinnans objektifiering.
I rättegångar tar advokater gång på gång upp kränkande frågor angående kvinnans livsstil och sexuella vanor till allmän beskådan. I det aktuella fallet läste försvarsadvokaterna Björn Sandin och Henrik Hedenstierna upp listor med namn och kvinnan tvingades kommentera huruvida hon haft sexuellt umgänge med männen på listan. Den underliggande tanken är att en kvinna som haft sex med många personer är ”lösaktig” och en sådan kvinna är inte trovärdig. Bara tanken att en kvinna väljer hur, var och när hon har sex är så provocerande att hon då inte längre anses vara skyddsvärd. En sådan kvinna kan i den rättsliga processen inte våldtas.
Vi kan inte förlita oss på att rättssystemet tar itu med dessa problem då det är mansdominerat och minst lika genomsyrat av sexistiska värderingar som resten av samhället. I domstolarna, lika mycket som på krogarna, härskar ett synsätt där man ser på kvinnan som ett objekt, ett objekt som är till för mannens njutning. Sexismen är inte något som bara rör kvinnor. Sexismen används precis som exempelvis rasismen för att splittra arbetarklassen.
Genom att skapa en konflikt mellan kvinnor och män flyttas arbetarnas fokus till viss del från klassmotsättningar till en könskonflikt. Genom att arbetare går ihop gemensamt för att krossa samtliga förtryck står vi som enad arbetarklass starkare. Undersökningar visar tydligt på att det i princip krävs att kvinnan skall komma från en högre klassposition än den man som våldtagit henne för att det skall kunna gå till domstol och ge en fällande dom. Det innebär att makten enbart skyddar sina egna kvinnor när det finns en klasskonflikt. En arbetarkvinna förtjänar inte att skyddas och en rik man kan inte våldta.
Vår kamp mot sexismen grundar sig till skillnad från de styrandes låtsasfeminism inte på att det är fler kvinnliga chefer och kvotering som behövs. Vi vill vi inte se någon chef överhuvudtaget oavsett om det är en kvinna eller man. Vi vill inte hellre att en kvinna bestämmer över vårat arbete, det arbete som vi inom arbetarklassen tvingas slava på varje dag. Partipolitikens feminism är en missriktad kamp, det kommer inte leda till att det patriarkala samhället försvinner. Vi agerar utifrån våran klassposition, sexismen i samhället leder till en splittring av arbetarklassen. En kvinnlig chefs fallskärm är en kvasifråga medan frågan om att höja lönerna i det kvinnodominerade yrket undersköterska är central. Genom deras lönehöjning flyttar vi som klass fram våra positioner, det är en seger för arbetarklassen som kollektiv.
Nu när sommaren närmar sig kommer vi, som alla andra år, få se allt fler artiklar som uppmanar kvinnor att undvika vissa platser och kläder. Inte heller ska de kunna gå ut och dricka alkohol en kväll om de så önskar. Helt felaktigt framställs det som att majoriteten av alla våldtäkter begås av en främmande man i en mörk park istället för den mer sanna bilden av en våldtäktsman vilken kvinnan har en relation till. Dessutom så läggs skulden och ansvaret på kvinnor.
Vi i AFA Stockholm tycker självklart att det aldrig kan vara en kvinnas ”plikt” att förändra sitt beteende eller att undvika vissa kläder eller situationer. Istället för att undvika mörka parker och inte klä sig som man vill bör kvinnor lära sig att kunna skydda sig själva och slå tillbaka, vilket vi vet är fullt möjligt då vi själva gör det varje dag, men vi inser också att det motverkas av samhället. En tjej som slår tillbaka mot den kille som trakasserar henne upplevs direkt som socialt avvikande och döms hårdare än pojken som slog henne i första hand. Där har männen en viktig uppgift, att inte se kvinnors våld i annat ljus än deras eget. Var inte ett offer, slå tillbaka.
/Antifascistisk aktion Stockholm