Krönika med fokus på nazistattacken i Kärrtorp

Söndagen den 15 december attackerades en antirasistisk manifestation i Kärrtorp söder om Stockholm av ett 30 tal beväpnade nazister från Svenska Motståndsrörelsen (SMR).

Manifestationen mot rasism arrangerades av Nätverket Linje 17 med anledning av att SMR försökt att etablera sig i området, med nazistisk propaganda, hot och våld riktat mot boende i närområdet som följd. Deltagarna i manifestationen bestod av barnfamiljer, unga och gamla som tröttnat på nazisternas aktiviteter. En grupp organiserade antifascister från AFA Stockholm och Revolutionära Fronten närvarade med hänsyn till den hotbild som fanns mot manifestationen med tanke på den senaste tidens nazistiska våldsattacker.

När gruppen av nazister dök upp och började kasta glasflaskor och knallskott in i folksamlingen hade polisen inte tillräckligt med resurser på plats för att kunna garantera demonstranternas säkerhet. I den situation som uppstod valde vi organiserade antifascister att använda vår rätt till nödvärn och gick snabbt till motangrepp. Vi lyckades bilda en skiljelinje mellan de instormande nazisterna och den fredliga manifestationen. Detta möjliggjorde för barnfamiljerna att hinna sätta sig själva och sina barn i säkerhet inne i butikerna på torget. Inom loppet av ett par minuter hade det akuta hotet slagits tillbaka, vilket fick allt fler deltagare från manifestationen att börja närma sig den numerärt underlägsna gruppen av nazister med burop och slagord. Tillsammans drev vi sedan nazisterna ut ur centrum.

Polismyndighetens beskrivning av händelseförloppet bleknar dock i jämförelse med den version som flera ledarskribenter och självutnämnda extremistexperter sysselsatt sig med efter händelserna i Kärrtorp. Den så kallade ”kålsuparteorin” – idén om att antifascister och nazister skulle vara av samma sort och att de båda grupperna lika gärna hade kunnat vara fotbollshuliganer – har oförsiktigt använts av diverse avståndstagare till både höger och vänster. Att högerextremt och antifascistiskt våld skulle vara lika förkastligt är dock en tankevurpa som faller på sin egen orimlighet. Att försvara sig själv och sina kamrater kan innebära skillnaden mellan liv och död. Något som många demonstranter bevittnade under händelsen i Kärrtorp.

Vi i AFA Stockholm har deltagit aktivt i den antifascistiska kampen sedan nätverket Antifascistisk aktion grundades för 20 år sedan. Vi har sett hur allvarliga följderna kan bli när man sätter sin tillit till polisen. Antirasistiska organisationer har attackerats av nazister åtskilliga gånger och vår erfarenhet säger att den antifascistiska rörelsen endast kan lita till sitt egna försvar.

Nazisterna kämpar för ett i grunden odemokratiskt samhälle där deras auktoritära nationalism utgör en gemenskap och där de allra flesta av oss inte skulle platsa in. Deras ideologi utgör ett direkt hot mot människor som tillhör en annan etnicitet, sexuell preferens eller ideologisk värdegrund än nationalsocialismen. Skillnaden mellan det högerextrema och antifascistiska våldet handlar i första hand om att Nazisterna riktar sitt våld mot minoriteter och civila medan vårt våld används i självförsvar.

Skillnaden ligger inte i själva våldsanvändandet utan i dess sammanhang. Ignorerar man den bakomliggande kontexten och blint fördömer och tar avstånd ifrån allt våld enligt dogmatiska pacifistiska principer så måste man även fördöma slavarnas uppror, den svarta medborgarrättsrörelsens kamp i USA, de allierade styrkornas insatser mot den nazityska armén och samtliga beväpnade FN-insatser. Då måste man dessutom fördöma och ta avstånd från den svenska polisen och försvarsmakten. Våldet har inte något egenvärde men det kan absolut ha ett värde och en egen plats i kampen mot fascism, historiskt såväl som i vår samtid. Inte som någon odiskutabel totallösning, utan som en liten men betydelsefull del i ett mångfacetterat arbete där fascismen bemöts på det sätt som varje given situation kräver, ideologiskt såväl som fysiskt.

Vi antifascister för ständigt interna samtal kring vårt förhållande till våld som kamp metod, ingenting kan lämnas åt slumpen. Som antifascist måste man vara mycket väl medveten om vad ens engagemang kan få för konsekvenser både för en själv och för de som våldet riktas mot. På det personliga planet riskerar vi inte bara våra liv och vår hälsa utan även vår frihet eftersom det finns tillfällen då vi utmanar statens våldsmonopol och själva använder våld mot de fascister vi bekämpar. Fängelse och fysiska skador finns ständigt med som en ödesdiger konsekvens men i detta fall ser vi det som självklart att den nu häktade antifascisten har både den moraliska och den juridiska rätten på sin sida. Han agerade föredömligt och har erkänt att han under nazisternas angrepp använde kniv mot dem för att freda sig själv och andra skyddslösa demonstranter under denna avskyvärda attack. I detta specifika fall är våra paroller mer självklara än någonsin.

Det slag som en hustrumisshandlare riktar mot sin fru går inte att likställa med det knytnävsslag hon slår mot honom för att freda sig. Den kränkning som det innebär när en förälder misshandlar sitt barn är inte jämförbar med barnets vredesutbrott gentemot dennes opålitlige förälder. På samma sätt är det inte möjligt att likställa de knivhugg som tog Ronny Landins liv på Nickstabadet när han avbröt en rasistisk misshandel med det knivhugg som den nu häktade antifascisten utdelat i självförsvar under nazisternas attack i Kärrtorp.

Antifascism är inte ett brott – Antifascism är självförsvar!

 

/Antifascistisk aktion Stockholm

https://twitter.com/afasthlm/