AFA Stockholm: Reserapport från Rojava

När vi skriver det här är det lite mer än en vecka sedan Rojavakantonernas försvarstyrkor, YPG och YPJ, utropade seger i Kobane.

Segern betyder mycket för kurderna. Stadens motstånd har blivit en symbol i motståndet mot ISIS, som kurderna kallar Daesh. Daesh är en förkortning av ISIS men liknar arabiskans ”daes” som betyder trampa ner eller krossa. Det används i sammanhanget nedsättande om ISIS och tar bort ISIS rätt att namnge sig själva. Fascisterna i ISIS har förbjudit ordet i de områdena som de kontrollerar och de tar det så allvarligt att de som använder ordet hotas med att få tungan utskuren.

Många har frågat sig hur kurderna kunnat slå tillbaka Daesh. Kampen mot Daesh har förts med undermålig militär utrustning. Många är snabba med att peka på att YPG/YPJ har fått hjälp av en internationell koalition som utfört flygbombningar mot Daesh. Det är i sig inte en rimlig förklaring till hur segern uppnåddes i Kobane då bombningarna inte motsvarade förväntningarna. När bombningarna började i oktober så var det många som trodde att segern var nära men det tog ytterligare nästan fyra månader till för att segern skulle kunna utropas. Svaret på frågan hur kurderna kunde slå Daesh i Kobane måste sökas någon annanstans.

AFA Stockholm skickade innan nyår en delegation till Suruc som ligger på gränsen till Kobane. Dels för visa vår solidaritet genom att på plats kunna hjälpa till med praktiskt arbete och delvis också knyta kontakter för framtiden. Kantonernas kamp är en del av samma antikapitaliska kamp som förs över hela världen som nu tvingats in i ett självförsvarskrig mot fascistiska Daesh. Vi försökte även förstå nyckeln till motståndets framgång. På plats träffade vi en av Kobane-kantonens kvinnliga ledare. Vi utförde solidaritets arbete och pratade med folket som tvingats fly från Daesh. En av de som vi träffat är Ape Nemir. En gammal man som blivit en symbol för motståndet i Kobane. Han berättade om hur tre av hans fyra söner befinner sig i Kobane och strider i YPG. Ape Nemir hade en månad tidigare blivit skickad till sjukhuset i Suruc då han för fjärde gången blivit skjuten. Han och hans fru samt deras fjärde son bodde då vi träffade honom i ett flyktingläger utanför Suruc. Ape Nemirs fru var innan kriget djupt engegerad i kantonens arbete. Ape Nemir står står när vi träffar honom i en liten by fyra kilometer från Kobane och stirrar mot staden. ”Jag vill bara tillbaka och strida. Vad gör jag här? Jag gör ingen nytta här. Kobane är vårt och vi vägrar flytta på oss!”

rojava afa stockholm Ape Nemir står i mitten av bilden.

För tre år sedan skapades ett maktvakum i norra Syrien då al-Assads regim, på grund av inbördeskriget, inte längre kunde kontrollera områdena. Kurderna i regionen med PKKs systerparti i Syrien, PYD, i spetsen kunde ersätta regimen med egna strukturer och ta över makten. Det ledde till att kurderna för tre år sedan på en stor konferens, utropade tre autonoma regioner. Regionerna kallas kantoner. Kantonerna har gemensamt gått med på att skriva på ett nytt socialt kontrakt. Det är en ideologiskt medveten benämning då de tar avstånd mot ett traditioinellt statsbygge och inte kallar det en gemensam grundlag. På samma konferens sågs även behovet att kantonerna skulle kunna försvara sig själva. PYD som har en stark anknytning till det revolutionära PKK, har anammat PKKs syn på delat ledarskap mellan könen, det ledde även till att det skapades två grenar inom försvarsstyrkorna. En kvinnlig, YPJ, och en manlig, YPG. Det bildades även ett inre säkerhetsorgan för kantonerna som heter Asayish. Det är inte ett polisväseende då polisen bildas för att skydda staten och Asayish är till för att skydda folket. Det som är ovanligt är att styrkornas träning består av både militär och polisiär utbildning men en stor del är en jämställdhetsutbildning som går ut på att lyfta kvinnas roll i arbetet. Folk vi pratar med i Suruc som intervjuat personer i kantonen Jazira berättar att det långsiktiga målet inom Asayish är att på lång sikt upplösa sig själv med bredare utbildning hos befolkningen. Även inom Asayish finns en jämt fördelad styrka på kvinnor och män.

afa sthlm 7-mindre En pojke visar segertecknen i stöd för Rojava. Han bor i ett av de många flyktingläger som finns utanför Suruc. 

Samhällsorganiseringen har också gjorts annorlunda. Kantonerna präglas av ett system som kallas ”demokratisk konfederalism” med starka anarkistiska influenser och vänder sig mot ett statsbygge. Ideén kommer från PKKs ledare Abudulla Öcalan. Istället för att, som i kapitalisiska länder, ha marknaden som dikterar villkoren för samhället, bygger samhället i kantonerna istället på gräsrotsdeltagande och självstyre. Makten i kantonerna utgår från råd som organiseras från gatu-, kvarter-, stad- och kantonsnivå. Arbetet i kantonerna organiseras delvis i kooperativ där cheferna är utbytta till valda representanter. Rojavakantonerna arbetar dagligen att föra ner makten till folket och ge människor tillbaka makten över sina liv.

Rojavaexperimentet som fungerat i tre år måste ses som en av grundorsakerna till segern. Folket kämpar inte mot Daesh enbart på grund av rädsla och överlevnadsinstinkt utan de kämpar för något. Något som de ser som sitt egna. Rojavakantonerna har på kort tid fått folket att känna sin makt. De är med i besluten, de är med och påverkar sina egna villkor, de har tagit tillbaka makten över sina liv. Det är en av nycklarna till motståndet, de har skapat ett samhälle som de ser som sitt egna och det är detta de kämpar för. När det gäller kvinnorna som också är en nyckel i motståndet. I Rojava har de kämpat sig till fri och rättigheter som kvinnor i resten av världen saknar. Kvinnornas position i Rojava är unik och en av drivkrafterna i revolutionen. Deras kamp är dubbel, de kämpar för jämställdhet mellan könen i Rojava samtidigt som de kämpar mot fascistiserna i Daesh som vill göra dom till slavar. Kvinnorna i Rojava utför arbetet effektivt och väldigt framgångsrikt. I det civila samhället innehar de delat ledarskap på alla poster. I den militära kampen gör de även där ett effektivt jobb. Den militära kampen stärker den civila kampen. Stereotypiska argument som att vissa arbeten är kvinnoarbeten eller att mannen är den naturliga krigaren blir floskler när en studerar Rojavaexperimentet. Daesh är inte det största hotet mot kantonerna. Kapitalismens intresse hotar Rojava och hittills har kantonerna inte gett inflytande till nyliberlismens förespråkare. Återuppbyggnaden av Kobane kommer att vara ett incitament för nyliberala aktörer att skaffa sig inflytande över kantonerna. En av de största utmaningarna står inför kantonerna efter kriget.

dk95I en by utanför suruc ligger de krigare som dött i Kobanes försvar

Återuppbyggnaden av Kobane behöver betong och den enda tillverkaren av cement i regionen är Turkiet. Landet med Erdogans reaktionära parti, AKP, i spetsen ser kurderna som det största hotet mot den Turkiska nationalstaten. Erdogan har nyligen sagt att Turkiet kommer hjälpa till med återbyggnaden. Frågan är på vilka villkor? Rojava omfattas idag av ett embargo som upprätthålls av Turkiet. Embargot innebär att inga varor släpps in till kantonerna utan måste smugglas in över den turkiska gränsen. Turkiets motstånd mot Rojava har visat sig på flera sätt. Embargot är ett, men landet har även spelat ett högt spel då det finns uppgifter på att turkisk militär hjälpt Daesh runt Kobane. Antingen genom att vara slapphänta med dem eller i andra fall mer direkt hjälpt dem genom att ge dem vapen eller att släppa genom Daeshstridande över den turkiska gränsen. De har även sökt upp sårade YPG/YPJ krigare i Suruc när de fått vård och satt dem i fängelse.

När vi pratar med en representant från Kobane betonar hon hur viktig solidariteten från hela världen är. ”-Vi välkomnar alla människor som stödjer vårat projekt, för det är egentligen inte bara vårt. Kampen som förs här förs över hela världen i olika former. Vi är tacksamma för all solidaritet som människor från hela världen visar genom att stödja oss på olika sätt både här på plats och hemma. Vi välkomnar speciellt kvinnliga aktivister eftersom det är extra viktigt kvinnor utbyter erfarenheter och stödjer varandra i kampen. Det är också viktigt att kvinnliga aktivister kommer hit för att i Rojava har vi gjort sådana framsteg som inte gjorts någon annanstans i världen.”

Allt fler progressiva krafter i världen har fått upp ögonen för vad som händer i Rojava och många har solidariskt skickat aktivister för att stödja kampen i Rojava. Nu har även ett upprop gjorts för att bilda en internationell brigad i Rojava. Det finns utrymme för brigaden att hjälpa till i strid som i återuppbyggnad av Kobane. Kampen i Rojava har många ansikten och det finns mycket att hjälpa till med, inte minst med att föra revolutionen framåt.

Vi i AFA Stockholm ser att kampen i Rojava är en del av en global kamp. Det är bara en av flera frontlinjer i den kapitalistiska världen men den är viktig då det i Rojava skapats ett utrymme som på riktigt skapat förutsättningar att bygga ett samhälle fritt från kapitalismen. Rojava är ett exempel på hur folk kan ta makten över sina egna liv genom att skapa autonoma zoner som präglas av riktigt demokrati.

Vi i AFA Stockholm uppmanar alla progressiva krafter att stödja Rojavas kamp. Rojava visar att frihet från statens och kapitalets villkor ger människor möjlgheter att skapa ett nytt samhälle som präglas av jämlikhet. Detta samhälle går inte att skapa inom kapitalets ramar. Därför ser vi nödvändigheten i att skapa det nya samhället där vi står idag. Vart du än är uppmanar vi dig att organisera dig och gå med i kampen!

BIJI BIJI ROJAVA! KAMPEN FORTSÄTTER!

 

/AFA Stockholm

https://twitter.com/afasthlm