AFA Helsingborg – 20 år av militant antifascism!

1997 bildades AFA-Helsingborg. Samhället har förändrats mycket sedan dess, men behovet av en antifascistisk organisering kvarstår även nu tjugo år senare.

Vi har valt att uppmärksamma vår födelsedag genom att lyfta vår historia. Varför bildades vi och vilket samhällsklimat rådde.
Intervjun nedan handlar om uppstarten av AFA-Helsingborg 1997. Personen som intervjuas är inte längre aktiv. Det som sägs i intervjun representerar inte AFA-Helsingborgs nuvarande verksamhet eller sammansättning utan skall ses som historiskt dokument.

Hej vem är du?

Jag heter Anna och är född och uppvuxen i Helsingborg. Var med och startade upp AFA Helsingborg 1997.

Varför startade ni upp AFA i Helsingborg?

AFA Helsingborg startades upp parallellt med en annan utomparlamentarisk grupp. Vi var flera som ville engagera oss politiskt men som ansåg att de politiska partiernas ungdomsgrupper inte stod för något vi var villiga att skriva under på.
Vi ansåg också att AFA behövdes för Helsingborg hade stora problem med nynazister under nittiotalet. Förutom skivproduktion så bodde ett antal nazister i Helsingborg som då var ledande i rörelsen i norra Europa. AFA gav oss möjlighet att arbeta skyddat och göra aktioner som inte var möjliga i en mer öppen grupp. I AFA kunde vi också bygga ett skydd för oss själva mot repressalier från nazister såväl som polis och säpo. Tyvärr var det inte lätt att agera anonymt i en liten stad som Helsingborg och många av oss blev utsatta för hot och våld från nazister.

Vilka problem mötte man i Helsingborg på slutet på 90-talet?

Detta knyter tillbaka mycket till vad jag skrev innan. Det fanns en ganska stor nazistisk skivproduktion i Helsingborg samt flera ledande nazister som var bosatta i staden. Detta gjorde att också fler yngre, framför allt killar, sökte sig dit då de såg förebilder i det äldre männen och fick en kultur i musiken. Sen speglade ju Helsingborg samhället i övrigt. I och med krigen på Balkan så sökte flyktingar en fristad i Sverige och detta såg nazister och rasister som ett hot. Dessutom har Helsingborg aldrig varit en arbetarvänlig stad, utan har styrts borgerligt vilket i min mening har gett nazisterna mindre motstånd från de styrande partierna.
Att ha organiserade nazister på gatorna innebar ett hot mot alla av annat etniskt ursprung, homosexuella samt oss inom vänstern. Våld och hot var vardag för oss som inte passade in i nazisternas världsbild.

Hur såg nazirörelsen ut?

I Helsingborg med omnejd fanns en blandning av äldre, erfarna nazister som var ledande både i Sverige och internationellt och en yngre generation. De äldre stod för skivproduktion och propaganda. De yngre männen (och fåtal kvinnor) stod för hoten och våldet i vår fysiska vardag.

Hur organiserade ni er?

Vi som startade AFA var en blandning av folk organiserade inom den utomparlamentariska vänstern, några hade tidigare varit organiserade i vänstern och några hade ingen tidigare erfarenhet. Vi möttes i vår vilja att agera och förändra vår vardag och bemöta det fascistiska hotet vi levde under.
Vi rekryterade medlemmar i vår närmiljö, men tog även med folk som sökte till vår grupp. Om vi inte visste vem dem var så kollade vi såklart upp personerna. Innan vi träffade dem försäkrade vi oss om att det inte var nazister som försökte infiltrera oss.

Drev ni särskilda kampanjer?

Det var länge sedan och jag kommer inte ihåg allt vi gjorde. Jag flyttade från staden ca ett och ett halvt år efter uppstart och första tiden handlade mycket om kartläggning.
Vi infiltrerade deras rörelse med AFA och hade en person på insidan som gav oss alla namn, mötesplatser, struktur etc. Det gjorde att vi kunde agera mycket mer effektivt. Detta var före mycket av organiseringen och kartläggningen hade flyttats till internet.
Vi jobbade mycket mot ragnarrock records som var det lokala naziskivbolaget, och åkte gemensamt på flertalet demonstrationer. Det var en trygghet att åka tillsammans för då visste man vem som stod bredvid en och att man kunde lita på dem 100%.

Tillsammans med ett flertal ungdomsorganisationer drev vi en kampanj mot Shell som var inblandat i smutsiga oljeaffärer där människor i Nigeria mördades för att Shell skulle få tillgång till oljan. Parallellt med blockaderna och kampanjarbetet mot Shell gjorde vi en hel del aktioner där vi bland annat lyckades stänga ner en Shellmack.

Hur såg samhällsdebatten ut?

Flyktingarna som kom i och med Balkankrigen mötte motstånd från nazister och rasister. Det gick en våg av brandattacker mot flyktingboenden över Sverige och många protesterade mot den växande rasismen. I Helsingborg, en stad styrd av högern fanns det inte lika stort motstånd från politikerna mot extremhögern. Det var dock inte på långt när så illa som det är idag då rasism och flyktingrädsla genomsyrar nästan alla traditionella partiernas agenda och frågan styr debatten. Men jag upplevde att nazisterna och det de representerade inte togs på allvar. Det sågs mest som småpojkar som bråkade. För oss som levde under ständigt hot från nazistiska angrepp var det nått helt annat.

Hur tycker du utvecklingen har gått för AFA under dessa 20 år?

Jag ska erkänna att jag har dålig koll på AFA idag, mer än vad som skrivs i mainstream media och det litar jag inte särskillt mycket på efter egen erfarenhet. Däremot anser jag att AFA behövs mer än någonsin. Sverige, och stora delar av Europa styrs av rasism och ovilja att hjälpa människor i nöd. Det gör steget till regelrätt nazism eller fascism mycket mindre och det gör också toleransen högre från resten av samhället gentemot de som redan tagit steget mot extremhögern. Det behövs motpoler, AFA en av dem.

Vad skulle du ändrat på om du kunde gå tillbaka i tiden?

Jag skulle tänka mer långsiktigt. Tänka efter före och arbeta mer metodiskt. Vi var alla unga, frustrerade, arga och ville få resultat direkt då ingen annan gjorde något åt nazisterna. Jag tror att vi hade tjänat på att arbeta mer metodiskt och eftertänksamt istället för att agera i affekt och handla impulsivt som vi gjorde ibland.

Några segrar du är särskilt stolt över?

Två saker minns jag som jag efteråt tänkte “WOW, detta gjorde vi bra.”
Vi anordnade en stor demonstration mot fascism och främlingsfientlighet genom hela centrala Helsingborg. Det var ett par tusen som gick, vanliga Helsingborgare tillsammans men både lokala och tillresta antifascister. Vi stannade hela demonstrationen utanför en av de ledande nazisternas bostad och stod där i 10-15 minuter och skrek slagord. Det kändes mäktigt. En gemensam kör som sa att vi inte ville ha nazister i våra kvarter.

Sen kommer jag ihåg en annan aktion, när vi utförde ekonomiskt sabotage mot Ragnarock Records lokaler.
När personen som stod på kontraktet sedan skulle söka försäkringspengar kom det ut vad han sysslade med och det blev offentligt. Han hade försökt arbeta i det dolda och aldrig varit offentlig med sina åsikter. Plötsligt visste alla vad han sysslade med. Killen var egenföretagare och förlorade massor av kunder på sitt företag som inte ville beblanda sig med nazister. Bara något år senare gick han i konkurs. Det är en seger det.

Tack för intervjun och grattis till 20 år av militant antifascism AFA-Helsingborg!

Kärlek och styrka❤️