Introduktion
Detta är en analys av fascismens idévärld och arbetsätt. För att kunna bedriva ett effektivt antifascistiskt arbete är det en förutsättning att kunna identifiera enskilda grupperingar såväl som det bredare politiska projektet som knyter dessa samman. Denna text kommer inte behandla frågan om hur eller varför fascism uppstår och får fäste, utan ämnas endast fylla begreppet fascism med substans och mening. Vi menar att alla partier, grupperingar, organisationer och initiativ som kan definieras som fascistiska står på fyra gemensamma pelare. Alla dessa initiativ, från Mussolinis svartskjortor som successivt formade 1920-talets gatubild till Alt-right rörelsen som växte fram i 2010-talets digitala miljöer, kan definieras utifrån dessa fyra pelare. De utgör en form av fascistisk flora där vissa grupper förvisso nischar sig mer åt en pelare och andra åt en annan men ideologin är ändå konsekvent. Fascismen är våldsamt antikommunistisk, nationalistisk, värdekonservativ samt konspirationsteoretisk. Nedan kommer vi att närmare gå in på varje enskild pelares roll i fascismens idévärld.
Våldsam antikommunism
Alla de tidiga fascistiska rörelserna började som antikommunistiska initiativ. Ett exempel är den protofascistiska Organisation Consul vars medlemmar genomförde flera mord på kommunister i Weimarrepubliken under 1920-talets början. Ett annat exempel är Mussolinis svartskjortor som tidigt attackerade socialistisk infrastruktur i form av våldsamma aktioner mot landets många socialistiska tidningsredaktioner, en av dessa aktioner var mot tidningen Avantis lokaler i Milano. Det utnämndes av Mussolini som ”fascismens första seger”. Svartskjortorna systematiserade därefter denna taktik och taktiken kom att praktiseras hårt på den Italienska landsbygden under namnet Squadrismo. Tanken var att på lastbilsflak åka hem till enskilda socialister och genom hot om våld tvinga dessa att avsluta socialistiska tidningsprenumerationer. Under efterkrigstiden befann sig fascismen i en resursmässig och politisk kris på många håll. Avsaknaden av antikommunistiskt våld från fascister i exempelvis Sverige under den här tidsperioden berodde inte på ideologisk ovilja från fascisternas sida. Fascisterna saknade helt enkelt våldskapital och resurser nog att möta 68-vänsterns organisering och gatumobilisering. Taktiken med våldsamma attacker mot kommunister och den bredare arbetarrörelsen glömdes dock inte bort utan togs upp igen under sent 1980-tal då återväxten av gatuaktiva fascister återigen tog fart. I samband med Vänsterpartiets framgång under samma tidsperiod blev partiet, dess företrädare och lokaler måltavlor för fascisternas attacker. Bland annat visiteras nazister vid Vänsterpartiets förstamaj-tal 1993 i Stockholm och polisen finner då en handgranat. Även syndikalisternas fackförbund SAC var måltavla för fascisternas verksamhet då fackföreningsmannen Björn Söderberg sköts till döds 1999. Fascisternas våldsamma praktik mot socialistisk infrastruktur är historiskt konsekvent och har i närtid resulterat i attacker mot Kulturhuset Cyklopen som brändes ner till grunden 2008, sprängattentatet mot Syndikalistiskt forum i Göteborg 2016 och kulturhuset KKSB i Helsingborg vars medlemmar blev hotade av fascister 2017. Den våldsamma antikommunismen behöver inte nödvändigtvis ta sig uttryck i direkta fysiska attacker eller vara taktiskt kortsiktig så som exemplen ovan, den kan också innefatta planer på långsiktiga politiska projekt där det antikommunistiska våldet implementeras genom statens våldsmonopol. Exempelvis lade Sverigedemokraterna (SD) 2011 en motion om att införa militärpolis vid svenska demonstrationer. Denna motion kom som en konsekvens av att SD ansåg att ordningspolisen hade för lite befogenhet att använda våld mot demonstranter. Precis som fascismens våldsamma antikommunism är konsekvent inom ideologin, lika konsekvent är den liberala demokratins ovilja att handskas med dessa attacker. Denna situation har fött fram ett behov hos socialister att organisera militant självförsvar.
Nationalism
När fascister talar om nationalism syftar de i regel på en slags biologisk nationalism som skiljer sig väsentligt från dess borgerliga dito. Den borgerliga versionen bygger på en idé som föddes under franska revolutionen, där medborgarskapet (cityoen) var centralt för vilka som tillhörde nationen och där lojaliteten till konstitutionen och statsskicket är det centrala i ideologin. Den nationalism som vi ser i samband med landskamper och skolavslutningar är ett uttryck för en borgerlig nationalism. Biologisk nationalism är inte nödvändigtvis alltid rasbiologisk men den är alltid rasistisk, den har gestaltats i form av både den tyska nazismens rasmystik och de spanska och italienska fascisternas vurm för en imperietradition. All nationalism bygger på mening genom motsättning, det vill säga att det inte kan finnas ett vi utan ett dom. I den biologiska versionen pekas dels inre fiender ut men också yttre fiender. Vilka som har varit de biologiska nationalisternas fiender har varierat beroende på tidsperioder och vilka fascistiska strömningar som dominerat i olika länder. Exempel på dessa grupper har varit judar, muslimer och olika resandefolk. Ofta har fienden varit mer ospecificerad, exempelvis då man talat om ”hotet från öst” och ”ociviliserat folk från ociviliserade kontinenter”. Fascister kapitaliserar ofta på aversion mot och föreställningar om, folkgrupper som redan florerar i den allmänna opinionen. Fascismens nationalism syftar också, till skillnad från den borgerliga, att återupprätta nationens ära och ta tillbaka nationen till en upplevd storhetstid. För att använda den biologiska nationalismen som mobiliserande faktor klär man den i en fornstor retorik där fascisternas konsekvent slätar över inre konflikter och motsättningar inom den egna biologiska befolkningen. Fascister i Sverige har sedan 1900-talets början valt att lyfta fram olika tidsperioder som man återigen bör sträva mot. Oavsett om man längtar tillbaka till den tidsperiod som i Sverige kallas för ”Vikingatiden”, ”Stormaktstiden” eller till och med socialdemokratins folkhem menar fascisterna att den inneboende moralen hos den biologiska nationens invånare är konstant och man beskriver dessa tidsperioder i närmast ”utopisk” form. För att förklara detta använder sig man av en skruvad form av socialdarwinism som Heinrich Himmler utformade då han utförde sina studier på ett av Tysklands jordbruksuniversitet. Himmler myntade termen ”blod och jord” och menade att nationens invånare är formade av jorden och naturen. På grund av detta är det väldigt vanligt att fascistiska grupperingar använder sig mycket av naturen i både sin propaganda och sin verksamhet. Efter att antifascister i Sverige mer eller mindre stängt ner hela ”Svenskarnas Parti” (SvP) återstod endast en av partiets grenar – SvP Vildmark. Detta var ingen slump utan konsekvent med fascismens ideologiska arv och strategi för att bygga sina organisationer. Man använder helt enkelt naturen som ett pedagogiskt verktyg där man kan förklara den fascistiska ideologin för nya medlemmar och sympatisörer.
Värdekonservatism
Fascismen är också värdekonservativ. Vi ser bland annat hur fascistiska rörelser har understötts av den katolska kyrkan och dess företrädare. Adolf Hitler, Mussolini, Jozef Tiso, Ante Pavelić, António de Oliveira Salazar och Franco hade alla tidvis stöd av katolska kyrkan i sina politiska projekt. Detta visar på gemensamma beröringspunkter rent ideologiskt men också hur företrädare för katolska kyrkan har varit med och format den fascistiska idévärlden. Att fascismen blev starkt värdekonservativ har också sin grund i dess syn på nationen, vilket vi har avhandlat tidigare i denna text. Eftersom man ser på nationens invånare dels som ett kollektiv och dels som en del av en den organiska kropp som man kallar nationen fyller individerna i denna kropp specifika syften. Utifrån denna grund har fascisterna format sin syn på kön och sexualitet. I frågor som rör till exempel homosexualitet ser man detta som antingen helt icke-existerande, eller som ett symptom på psykisk ohälsa framkallat och påhejat av den dekadens som man anser präglar den liberala demokratin. Vad gäller syn på genus finns det bara män och kvinnor. Visserligen framhåller man ofta i sin propaganda att män och kvinnor i sig har ett lika värde men att rollerna och könens syften skiljer sig markant åt. Fascismen utvecklade tidigt någonting som endast kan beskrivas som en besatthet vid kvinnans livmoder, både vad gäller barnafödsel, aborter och preventivmedel. Därmed innehar kvinnan en central roll då hela deras idévärld rasar och blir omöjlig att förvalta om inte nationens kvinnor fullgör sin plikt ålagd av samhällskroppen. Detta ger en förklaring till fascisternas särskilda aversioner mot kvinnor som öppet motsätter sig denna roll och plikt, en kvinna som inte lever enligt fascismens idévärld ser man som ett större hot än en man som inte gör det.
Konspirationism
Då den fascistiska idévärlden präglas av mysticism och konspirationer så finns ett naturligt förakt för etablerad kunskap som bygger på vetenskapliga studier, teorier och källkritik. Ett bra exempel är hur det tyska nazistpartiet fick stöd hos en desperat tysk befolkning under mellankrigstiden. I en komplex tidsperiod där det tyska samhället påverkas bland annat av det katastrofalt utformade Versaillesfördraget och börskraschen 1929, (som satte hela västvärlden i en ekonomisk kris) gav nazisterna en enkel förklaring. Kommunister och judar hade förrått Tyskland under första världskriget och medvetet fört landet in i en ekonomisk kris. I samband med det föder nazisterna konspirationsteorin om ”Judebolsjevism”. För att vara en snabbt växande mobiliserande rörelse krävs enkla lösningar på alla samhällets problem. Det är därför ingen slump att man lyckats bra på att etablera ”alternativa” medier där man kan sprida mer eller mindre bisarra teorier som till exempel ”pizzagate” där man anklagade ledande demokrater i USA för att driva en pedofilring från en pizzarestaurang. Särskilt tydligt blir det i fascisternas kommentatorsfält där deras aktivister och sympatisörer tillåts lägga ut texten relativt fritt. Där avhandlas allsköns teorier om vardagliga händelser där allt som skapar ideologisk diskrepans avfärdas som ”false-flag”. På detta sätt förklarar man rörelsens framgångar men framförallt dess motgångar. Har man väl hoppat ner i det konspirationsteoretiska kaninhålet hittar man gärna också andra konspirationer, detta har resulterat i att fascister försett sig med ett slags konspirationsteoretiskt filter genom vilket man betraktar omvärlden. I konspirationsteoretikerns värld hänger allt ihop; om en fascistisk rörelse känner sig hotad av exempelvis kommunister börjar man definiera alla sina politiska fiender utifrån denna stämpel. I dessa fall kan exempelvis även en före detta statsminister och ärkeborgare som Fredrik Reinfeldt definieras som kulturmarxist. Vidare kan den fascistiska rörelsens ledare ljuga ganska oförblommerat för deras sympatisörer, bland annat om demonstrationers deltagarantal, ju längre tiden går ökar ”deltagarantalet” i regel. Detta trots att demonstrationen varit väldokumenterad i form av bilder och videomaterial.
AFA Jönköping