Under de 25 år som passerat sedan AFA-nätverket bildades har vi fått uppleva åtskilliga segrar, både stora och små, som tillsammans utgör en obruten kedja av antifascistisk kamp. Alla dessa segrar, och alla kommande, vill vi fira tillsammans med er som på ett eller annat sätt stödjer eller ingår i den antifascistiska rörelsen. Vi välkomnar alla kamrater att delta på vår fest som kommer att hållas den 1 september 2018 i kulturhuset Cyklopen i Stockholm! Festen startar 16:00 och kommer pågå fram till 02:00.
I september är det 25 år sedan det landsomfattande nätverket Antifascistisk Aktion (AFA) bildades ur ett konkret behov av att organisera den kamp som då bedrevs mot den fascistiska rörelsen. Det formella bildandet föregicks av ett decennium av ökad fascistisk aktivitet, vilket möttes av motstånd av olika lokala och informella antifascistiska vängrupper såväl som av flera nystartade antirasistiska organisationer. Tiden för bildandet av AFA-nätverket bär många likheter med den situation vi ser i dagens samhälle, trots att mycket också har förändrats. Vi blickar med stolthet tillbaka på den historia av antifascistiskt motstånd som vi tillsammans har varit med om att skapa genom åren.
Under nittiotalets början pågick en högerextrem offensiv i form av åtskilliga attacker mot flyktingförläggningar samt andra rasistiska angrepp och mord. Lasermannen satte skräck i befolkningen samtidigt som det högerpopulistiska partiet Ny Demokrati nådde stora framgångar genom att hetsa mot invandrare. Det unga antifascistiska motståndet saknade både rutin och organisation men lyckades ändå mobilisera stora skaror människor för att slå tillbaka fascisternas försök att ta gatan i besittning. Inte minst kring den 30 november, då extremhögern årligen samlades på gatorna för att hylla Karl XII, lyckades olika antifascistiska initiativ skapa ett effektivt motstånd som både var folkligt och militant.
I september i år är det val till Sveriges riksdag och Sverigedemokraterna ser ut att göra sitt tveklöst bästa val hittills. Hur kommer det sig att ett parti som för bara 25 år sedan var en sammanslutning av skräniga särlingar iklädda hakkorsförsedda bomberjackor och kängor idag ser ut att bli landets näst största parti efter valet? Hur blev den fascistiska rörelsen, som varit marginaliserad från andra världskrigets slut och ända fram till åttiotalet, ett normaliserat politiskt alternativ som idag tilltalar så många som var femte svensk väljare?
Svaren på dessa frågor är å ena sidan komplexa och måste sökas mot bakgrund av flera omfattande samhällsförändringar. Å andra sidan är det relativt enkelt: Det handlar om klass. Historien om den fascistiska rörelsens framväxt i Sverige kan inte berättas utan hänsyn till de ökade klassklyftor som alltid utgör en grundförutsättning för fasciströrelsens blotta existens och framväxt. Dagens fascistiska rörelse, där Ny Demokrati ersatts av Sverigedemokraterna och Vitt Ariskt Motstånd ersatts av Nordiska Motståndsrörelsen (NMR), hade förmodligen fortfarande varit marginaliserad om det inte vore för Socialdemokraternas liberalisering och ideologiska kollaps efter murens fall och vidare den borgerliga alliansregeringens bärsärkagång mot det allmänna, som inleddes 2006 och ytterligare resulterade i en kraftigt försvagad välfärd och historiskt ökade klassklyftor.
Men det är bara halva sanningen, stora klassklyftor är och förblir fascismens bästa jordmån, men för att deras rörelse ska kunna gro och växa till sig behöver den omsorgsfullt tas om hand fram tills dess att den är stark nog att kunna försvara sig själv. Denna uppgift har sedan 80-talets början och ända fram till idag utförts med ett brinnande engagemang av landets poliser, med stöd från borgerliga opinionsbildare och andra med intresse av en svag vänsterrörelse. Medan polisen varit de som rent fysiskt tagit ställning för att säkerställa fasciströrelsens framväxt har allehanda högertyckare normaliserat fascisternas närvaro med hjälp av teorin om fascister och antifascister som ”lika goda kålsupare”. Normaliseringen av fascismen har pågått samtidigt och i precis samma utsträckning som kriminaliseringen av antifascismen. Resultatet ser vi idag i form av att nazistiska NMR likställs med vilken politisk organisation som helst och bjuds in till etablissemangets spektakel i Almedalen och garanteras statens beskydd. Detta samtidigt som den antifascistiska rörelsen de senaste åren varit utsatt för en hårdare repression än någonsin under nätverkets historia, med många och långa fängelsedomar som följd.
Nu höjs röster från både höger och vänster om att nazistiska organisationer bör förbjudas. Vi antifascister vet att en sån lagstiftning knappast är en lösning värd att eftersträva. Givet att de liberaler som innehar definitionsprivilegiet alltjämt likställer fascister (vare sig de är nazister eller islamister) och antifascister med varandra så skulle en sådan lagstiftning förmodligen utformas för att slå mot alla som agerar utanför lagens ramar. Polisen har redan idag alla möjligheter, både juridiskt och vad gäller resurser, som krävs för att byta ut silkesvantarna mot hårdhandskarna och kraftigt försvaga nazisternas organisering. Vi antifascister har vid det här laget inga illusioner om att något sådant kommer att ske, om nazisterna ska stoppas och slås tillbaka är det upp till oss att tillsammans få det att hända.
Precis som -93 är det antifascistisk organisering som krävs för att skapa ett motstånd som både kan fungera folkligt och militant. Genom åren har vi kontinuerligt behövt omvandla vårt arbetssätt och hitta nya strategier i takt med att förutsättningarna förändrats, men vissa saker består och dessa tar vi med oss in i kommande kamper. Det handlar om att inte ge nazisterna någon möjlighet att etablera plattformar att växa på. Det handlar om att störa och förstöra, om att slå tillbaka på alla sätt vi finner lämpliga så att det är och förblir svårt, farligt, läskigt och dyrt att vara nazist. Vi kommer aldrig att ge efter för fascisternas försök att ta över våra gator. Gatorna tillhör oss och kampen fortsätter så länge det krävs.
En utförligare historisk kontextualisering av AFAs ursprung och utveckling finns att läsa under fliken historik.
/Antifascistisk aktion Sverige