AFA Malmö: Solidaritet med Kurdiska frihetskampen

Vi väljer här, som en uppföljning på den tidigare publicerade solidaritetsförklaringen, att publicera en fördjupande text med konkreta exempel på hur vi praktiskt kan stödja den kurdiska frihetsrörelsen skriven av en medlem ur rojavakommiteerna.

BAKGRUND
Revolutionen i Rojava, eller ”den autonoma administrationen av norra och östra Syrien” (NES) som det officiella namnet är, firar tio år den 19 juli. Under de tio åren har man byggt upp en konfederalistisk och direktdemokratisk samhällsorganisering som vilar på pelare av socialism, kvinnans frigörelse och ekologi.

Informationen om vad som sker i NES har inte alltid varit lättillgänglig. Trots att spanska revolutionen utspelade sig för snart nittio år sedan, och under mindre än tre års tid är kunskapen om den sociala omdaning som skedde då ofta mer välspridd än de praktiska experiment som sker i Rojava idag. 

Den kurdiska frihetsrörelsen i Rojava, genom partiet PYD tillhör en internationell paralyorganisation, KCK som jobbar för att implementera det ramverk av idéer som byggt revolutionen över hela världen. Det ramverket kallas ”det nya paradigmet” och dess politska system ”demoratisk konfederalism”. Filosofen som föreslagit det nya pardigmet som en väg framåt är Abdullah Öcalan, han sitter sedan 1999 i isolering på den turkiska fängelseön Imrali. Vill man ha en lättläst introduktion till hans idéer har Rojavakommittéerna gett ut boken ”Det nya paradigmet”.

I paraplyorganisationen KCK finns grupper från alla de nationalstater som täcker in de traditonellt kurdiska områdena i Mallanöstern; PYD i Syrien, PJAK i Iran, PCDK i Irak och såklart PKK i Turkiet. En håller inte alltid med varandra, t.ex. har PKK öppet kritiserat PYD för att man i Syrien valt att delta i förhandlingar med nationalstater, men de större visionerna om vilken samhällsutveckling man vill se delas.

PKK har kämpat mot den turkiska staten sedan 70-talet. I Turkiet har organisationen genomlevt militärdiktaturer, demokratisering, fredsprocesser och återupptagandet av den militära konflikten. Samtidigt har man man själva genomgått en större militärtaktisk och ideologisk skiftning. Vad Turkiets president Erdogans anbelagar stämplas all opposition som PKK, med så breda penseldrag är det knappast förvånande att han likställer KCK och PYD i Syrien med PKK också.

SOLIDARITET – VÅRT VAPEN
Erdogan har gjort upprepade invasioner in i Rojava för att slå ner ”terrorismen” han ser i det politiska projektet där. Till sin hjälp i den här ”terrorbekämpningen” har han tagit miliser som Ahrar al-Sham, grundad av Al-Qaidas högre man i Syrien, en grupp som stenat kvinnor till döds för påstådd otrohet och slängt homosexuella från höga byggnader till sin död. De här salafistiska jihadistmiliserna avlönas tränas och utrustas av den turkiska armén. B.la. med pansarfordon som byggts med svenskt pansar från SSAB.

Efter den senaste turkiska invasionen 2019 gick vår rörelse, koordinerat genom nätverket RiseUp4Rojava, ut på gatorna över hela Europa för att kräva ett stopp av krigsmateriellexporten från våra länder till Turkiet. Norge var först, sedan föll flera andra länder på i rask takt, inklusive Sverige. Krigsmateriellexporten till Turkiet stoppades. 

Ett år senare hände något i Sverige. Kurder började få nekade uppehållstillstånd, nekade medborgarskap och utvisningar riktade mot sig på en skala vi aldrig sett innan. Det hände som över en natt. I migrationsdomstolarna la SÄPO gång på gång rekommendationer mot kurder som hamnat i processer där. Personerna utgjorde enligt säkerhetspolisen ”ett hot mot rikets säkerhet”, men de påstådda bevisen får inte ens domarna ta del av. Ändå har domstolarna aldrig gått emot SÄPOS:s rekommendationer. Gemensamt för alla som drabbats har varit förhörsfrågor som kretsar kring den kurdiska frihetsrörelsen. Inget hot mot Svea rikes säkerhet med andra ord, men väl mot Turkiet under Erdogan.

Snabbspola fram till i våras och NATO-ansökan. Det ena otroliga kravet efter det andra från Erdogan riktat mot Sverige. Kurder ska utvisas (i högre utsträckning), grundlagen ska skrivas om, demonstrationer och organisationer förbjudas men kanske främst; krigsmaterialexporten ska återupptas. Det sägs nästan som i förbifarten. Att det egentligen inte är så viktigt. Mer en symbolfråga. Sossarna låtsas som att det regnar och försöker ordvränga sig ur att exporten någonsin stoppats. Vi som jobbar med det här vet bättre.

Turkiet har akut brist på pansarplåt. Den turkiska militären har under flera år försökt köpa utländska företag som tillverkar pansar, först gick man bet i Storbritannien sedan lyckades man köpa finska Milux. Företaget blev dels den största exportören av pansarstål till Turkiet och dels lovade man att bygga en ny produktionsfabrik i Turkiska staden Manissa och överföra kunskap till turkarna. Mindre en ett år senare kom det finska exportstoppet och från svenska SSAB kom det heller inget stål. Direktören för BMC, Turkiets största stridsfordonstillverkare har i media sagt att deras produktion stått helt still på grund av exportstoppet.

VAD BEHÖVER GÖRAS 
Det vi gjorde då påverkar Turkiets militära förmåga. Det vi gör idag spelar minst lika stor roll.Om ett år är det val i Turkiet. Ingen sittande president har förlorat Ankara och Istanbul för att vid nästa val vinna presidentposten. Förra valet förlorade Erdogan Istanbul och Ankara, han är desperat. Med liran i fritt fall och svikande opinion gör han det han brukar; hotar med invasion av Rojava, försöker slå mot kurdiska intressen och bygga enighet med ultranationalisterna i MHP som han samregerar med. Kraven mot Sverige handlar på många sätt om detta, och hotet om en ny invasion är väldigt verkligt och akut.

För att hjälpa till i försvaret av våra kamrater, för att skydda det levande experiment i våra idéer som Rojava utgör, behöver vi dig. Vi gjorde det 2019, låt oss göra det igen.Krigsmaterialexporten får inte återupptas. Låt oss använda vår fiendes svaghet mot honom. Erdogans politska existens hänger på ultranationalsiternas stöd och han har lovat dem att inte släppa in Sverige i NATO så länge ”terroristernas” trasor (som han kallar den kurdiska frihetsrörelsens fanor) syns på gatorna i Sverige och demonstrationer tågar. Han målar in sig i ett hörn. Låt oss hjälpa honom med det.
För varje demonstration rojavakommitteerna samordnat under våren har turkisk riksmedia, de största tidningarna och TV-kanalerna visat våra relativt små samlingar på repeat. Nationalisttwitter i Turkiet har exploderat med bilder och filmer från svenska gator där PKK-flaggan vajar. Vi har inte varit så många, inte ens lokalmedia i Sverige har lyft det men i Turkiet får det ett enormt genomslag. 

• Pinga in den turkiska utrikesminstern, @MevlutCavusoglu, hashtagga in din stad och #PKK #Turkiye #Isveç #cavusoglu #FrihetInteDiktatur! 

•  Låt oss elda på fascisternas avsky för allt vi står för, i deras ögon är vi ändå alla PKK så ta en flagga och gör din del i att hålla oss utanför NATO – samtidigt som vi stoppar kohandeln med krigsmaterialexporten!

•  Låt oss fortsätta nyttja den yttrandefrihet som retar fascisterna. Låt oss fortsätta demonstrera, manifestera och hissa den kurdiska frihetsrörelsens flaggor över våra städer, filma det, fota det och dela det. Låt fantasi och motstånd flöda!

/Medlem i Rojavakommittéerna  Malmö